Under natten vilar dagen

 

 

under natten vilar dagen

sluter valvet, söker ro

viker bortom horisonten

ifrån svek och ändlös strid

 

ut ur brustet blodigt hjärta

motar hon demonens hat

mildrar minnet utav grinet

av hans hesa torra skratt

 

sveper sig i sammetsskugga

spinner så på nytt en tråd

till din silkestunna drömväv

tvinnar guld i bläckblå natt

 

 

för trots att skärpad yxa faller

klyver krökt och bortvänd rygg

bidar hon i djup förvissning

att i morgon

råder åter ljus