Oberon

 

 

ser dig komma mellan träden

just när skymningen är blå

dina fötter smeker mossan

daggen glimrar i ditt hår

 

blåa duvor vid din sida

tätt intill och strax bakom

blåa duvor som skall vaka

vid ditt läger natten lång

 

han som smyger in bland träden

bär en blomma röd av blod

som förvränger dina sinnen

väcker åtrå, inger mod

 

den du hatar skall du älska

den du älskat har du glömt

han som vilar tätt intill dig

om hans kärlek har du drömt

 

blåa duvor i förtrollning 

tätt intill och strax bakom

blåa duvor sover stilla

vid din sida natten lång

​