Vet inte vart

 

 

 

”vet inte vart

  jag skulle ta vägen

  om jag gick… 

  kanske får jag bo hos dig

  i så fall?”

  frågade hon mycket lågmält

  i telefon

 

  och jag

  med tvekan och ljug i rösten

  svarade

 ”det är klart du får men…”

  kanske någon annan kan erbjuda plats

  i sitt hem

 

”han kommer kanske efter mig

  i så fall”

  fortsatte hon

  andlöst förtvivlad

  utan tillflykt

”vad gör jag då?”

  svarade själv

”vet inte vad”

 

”kanske kunde Bror hjälpa till?”

  undrade jag

  utan ett ögonblicks tvekan

”naturligtvis

  Bror

  jag glömde bort

  naturligtvis mitt barn

  Bror”

 

  ringde aldrig Bror

  tog ännu ett djupt andetag

  redde sig

  så gott det gick