En gammal man

 

han var en underfundig man
utan tvekan en av socknens
mest säregna gamla gubbar
dock älskad och omhuldad
kanske mer än någon annan
av de åldrande männen på gränsen

​

han gick utefter kajen
satte sig ibland på bänken invid berget
njöt den soluppvärmda stenen emot ryggen
satt så länge
med blicken vänd mot havet
det opålitliga
det outgrundliga
den gränslösa, krävande vidden

​

en gång sprakade hamnen av färger
en kakofoni från maskiner och röster
dofter och stanker som blandades samman
av vindarnas virvlande framfart
just där över kajen

​

han mindes det väl
och när solen gassar hans gråhårsbröst
känner han längtan från förr
önskan från då
att han ville sig långt
långt bort därifrån​​